Rakryggad och pampig ädelgran för kalla trakter. Blir stor och symmetrisk med vågräta grenvarv.

Stor ussurigran från 1928 i Gbg botan
Ussurifloden är gränsfloden mellan Kina och Ryssland. I denna region (kinesiska Manchuriet, ryska Primorsky Krai och Koreahalvön) finner man den högresta Abies holophylla. Artepitetet holophylla betyder "helt blad" och syftar på den okluvna barrspetsen hos denna art. Barren är vidare lite glansigt gröna, rätt smala och ofta tillspetsade (iallafall på unga, tillväxande skott). Barren påtagligt styva och undersidans två stomatalinjer är blekt silvervita. Skotten kala, aningen fårade och med en svag rosa antydan. Stambarken är grunt och fint flagig på ett dekorativt sätt.
Sällan planterad ädelgran men jag tycker den är pigg, ståtlig, härdig och stormfast.






Unga plantor i Linderslunds Arboretum 2013-10-09

Småplantorna från bilden ovan nu utplanterade och vid god vigör. Linderslunds Arboretum 2025-02-04

Knopparna relativt stora, koniska och med mycket kåda. Barren spretar på unga skott men ordnar sig platt åt sidorna på äldre grenar och i skugga.

Barken börjar redan vid klen stamdimension att flagna vilket är typiskt för denna art.

Tre ussurigranar i Polen, Warszawa, Powsin botaniska trädgård, 2016-09-03

Pinetumet i Göteborgs botaniska trädgård med Abies holophylla i centrum, Abies firma en bit till vänster och en spetsig topp till höger tillhörande en speciell klon av Picea abies. Foto: Peter Linder 2016-05-05

En riktigt stor Abies holophylla i Nordkoreas berg. Foto: Ernest Henry Wilson
Carl Johann Maximovich (1827-1891) som var en balt-tysk-rysk botanist beskrev Abies holophylla 1866 i St.Petersburg.
Allt skrivet på latin så här:
Abies holophylla. (Picea) Foliis firmis approximatis late linearibus rotundato-obtusis planis subtus carinatis, inter marginem carinamque albidis, ramulorum fructiferorum lateraliter curvis breviterque mucronatoacutis; phyllulis orbicularibus, pulvinis prominulis, ramulis junioribus pubescentibus; conis lateralibus erectis cylindricis vel oblongo-cylindricis obtusis; brac` teis dimidiam squamam vix aequantibus e basi ubique aequilata vix dilatatis rotundatis erosis membranaceis, costa excurrente mucronatis; squamis subhorizontalibus lunatis e basi breviter stipitata abrupte late cordato-cuneatis rotundatis lateribus auriculato deflexis, coriaceis, margine integerrimo vel vix obsolete denticulato attenuatis. Hab. in Mandshuriae austro-orientalis sinu Victoriae, in montibus altioribus. Habitu Ab. pectinatae DC. vel Ab. firmae S. Z. Haec ultima a nostra diversa foliis ramorum sterilium bifidis fertilium emarginatis, licet emarginatura saepe clausa angustissima sit, nunquam mucronato-acutis, neque lateraliter curvis, squamis ad latera haud auriculatodeflexis, sed rotundatis, bracteisque squamam aequantibus longius mucronatis mucrone squamam excedente. Ab. brachyphylla Maxim. foliis semper emarginatis subtus argenteis duplo saltem brevioribus sed haud angustioribus, rectis, conis angustioribus squa- misque duplo minoribus et fere duplo numerosioribus, margine planiusculo in auriculas laterales angustiores subito abeunte, seminibus duplo minoribus nigreseentibus neque testaceis, praesertim vero habitu omnino alieno diversa.
Vilket på svenska blir ungefär:
Abies holophylla (Picea). Barr med fasta, tätt sittande, breda, linjära, rundat trubbiga, platta och undertill åsformade blad, med en vitaktig färg mellan kanten och åsen; fruktbärande kvistars barr är sidledes böjda och kort spetsiga. Bladkuddarna är något framträdande, unga kvistar är luden; kottar sitter lateralt, är upprätta, cylindriska eller avlångt cylindriska och trubbiga.
Täckfjäll knappt hälften så långa som fröfjällen, jämnbreda vid basen utan märkbar utvidgning, rundade, något slitna och membranösa, med en utskjutande mittnerv som slutar i en spets. Fröfjäll är nästan horisontella, halvmånformade, kort stjälkade vid basen, abrupt bredhjärtformade-kilformade, rundade och med öronlika nedböjda sidor. De är läderartade, med helt släta eller knappt synligt tandade kanter.
Habitat: Sydöstra Manchuriet, Victoria-bukten, på högre berg.
I utseende liknar den Abies pectinata DC. (numera A. alba) eller Abies firma S. & Z. Den senare skiljer sig dock genom att ha dubbeldelade barr på sterila grenar och urnupna barr på fertila grenar, även om urnupningen ofta är mycket smal och nästan sluten. Dess barr är aldrig kort spetsiga eller sidledes böjda, och dess fröfjäll har inte öronlika nedböjda sidor utan är rundade. Dess täckfjäll är längre spetsiga och sträcker sig utanför fröfjällen.
Abies brachyphylla Maxim. (numera A. homolepis) skiljer sig genom att alltid ha urnupna, undertill silverfärgade barr som är minst hälften så korta men inte smalare, raka, samt genom att ha smalare kottar med fröfjäll som är hälften så stora men nästan dubbelt så många. Dess fröfjälls kanter är platta men smalnar plötsligt av i smalare laterala flikar. Dess frön är hälften så stora, svartaktiga snarare än gulbruna och, framför allt, har ett helt annorlunda växtsätt.