En karismatisk ädelgran med ”asiatisk” silhuett. Detta är ett storvuxet och stormfast japanskt träd.

I Japans dimmiga berg.
Nikkogranen bör planteras så att de långa, raka och horisontella grenarna syns från lite avstånd. Underifrån är trädet inte särskilt vackert utan mest risigt. Ett fint "silhuetträd" helt enkelt, till stora parker m.m.
Förekommer mycket i nationalparken Nikko i centrala Japan, därav det svenska namnet. Har själv sett den i Nikko samt på några andra berg i Japan.
Min favoritädelgran p.g.a. den karaktärsstarka kronan med långa horisontella grenar.
Ett tydligt kännetecken är de räfflade skotten som de flesta av ädelgranarna vi brukar odla saknar.

Ovansidan relativt mörkt klargrön.

Undersidan med tydligt vita stomataband.

Nikkogranen är inte sämre än andra ädelgranar när det gäller symmetriskt uppbyggda grenar. Relativt styva och kraftiga på denna art, vilket borgar för långa horisontella grenar.

Ett fint exemplar i Danmark, Louisiana konstmuseum.

Barken är i grunden slät men blir tidigt corn-flakes-ig.

Så här ser en ca hundraårig stam ut.

Underifrån är träden något risiga och på nikkogranen svänger lätt huvudgrenarna vilket givet det danska namnet skruegran.

Strategiskt placerat som hörnträd hos Tor Nitzelius i Halland.

Louisiana konstmuseum, Danmark.

"De sju samurajerna" i Kivik 2011-11-10, tyvärr nu nedsågade.

Toppknopparna på ett skott av Abies homolepis inbäddade i harts.