De mycket stora, dubbelt sammansatta bladen och den grova barken är det här trädets välförtjänta claim to fame.
Gymnocladus dioicus är ett träd från östra Nordamerika som ingår i familjen Fabaceae, ärtväxter och får också stora tjocka bönskidor även om det är lite ovanligt. Det krävs en grupp av träd för det, så att både han- och honträd finns närvarande.

Slår ut med vackra sammansatta blad men väldigt sent på våren, jag till och med först när man kan kalla det sommar faktiskt. Därav det vetenskapliga namnet Gymno- (naken) och cladus (gren). Därför tycker jag att den rätta användningen är som ett "överraskningsträd" som man plötsligt kommer fram till lite gömt i en glänta i en lundlik plantering med många andra träd. Då störs man inte av den sena knoppsprickningen men kan desto mer framhäva de två starka prydnadseffekterna trädet har. Nämligen den speciella mycket grovt uppspruckna barken med färgspel mellan mörkt och ljust grått och sen kan man titta upp i den fantastiska kronan med jättestora sjok av dubbelt (ja dubbelt !) sammansatta blad.

Stort träd i Alnarpsparken





Ovan ser ni den gula höstfärgen och hur trädet har en lite märklig egenhet att först släppa alla småblad medan de så kallade bladspindlarna (bladskaften) sitter kvar som hundratals dirigentpinnar ett tag innan marken plötsligt blir ett plockepinn. Rätt vacker effekt med det mönster som bildas i trädkronan. På bilden där Jonatan håller en bladspindel ser man hur stora bladsättningar det är. Det är alltså bara bladskaft allt det och inte någon gren. För att summera så är kentuckykaffeträd ett storvuxet träd som är värmegynnat och torktåligt med många intressanta och vackra karaktäristika.
I Alnarpsparken finns två riktigt stora träd nere i gamla promenadparken och tre halvgamla i lignossortimentet kv.2b.
I Lunds stadpark finns en grupp i Solen och Skuggans Trädgård nära fontänen.
Och är man i Malmö kan man se träd både på Monbijougatan och på Industrigatan (där den möter Föreningsgatan).
Har ni tips på fler platser?